Det är jusst dessa stunderna jag saknar, då du och jag bara kunde vara hur jobbigt vi en hade det så kunde vi enså ha det bra och skratta med varandra.
Alla bara försvinnen när jag behöver er som mest.
Varför det är så vet jag inte eller kan det vara så att jag inte ser att ni är här vid min sida.?!
Är det så att jag inte orkar se något annat en det negativa med att känna sig ensam och övergiven?
Endå vet jag att jag har en bra Carisma en bra pojkvän en okej familj samt har jag min vän Johanna som jag vet alltid brukar försöka finnas.
Så jag förstår inte vad det är som fattas men något är det.

Saknar mina fina skratt stunder tillsammans med dig Linnea.
Vi har haft det bra, inte alltid vi har ju gått igenom massa jobbiga sakar också.
Kommer du IHÅG när DU skulle försöka rida på FIGTHER?
Jag kommer ihåg det jätte väl.
När jag hade han hos mig var jag verklgien LYCKLIG !!!
så lycklig jag var då har jag nog aldrig varit .
Den tiden längtar man också tillbaka till sen är det en fin historia att minnas.